Madde: Värkar!

Jag glömde nämna förut att de gjorde hinnsvepning på undersökningen. Och det verkar ha gett resultat! Jag har ca 2 min långa värkar med 0-1,5 min mellanrum. Jag har pratat med förlossningen och jag får komma in när jag vill. Jag vill avvakta och se så att de håller i sig, jag känner att det är onödigt att åka in så tidigt så länge inte vattnet har gått. Om jag däremot känner att det börjar bli bråttom, kommer jag åka in på en gång.

Jag och Jonas ska fixa mackor nu, sedan ska vi åka hem till mamma och vänta där (hon bor mycket närmre förlossningen). Jag hoppas bara att värkarna inte avtar ikväll, för om jag går med detta hela kvällen och sedan sover i 6-8 h och efter det blir igångsatt, kommer jag vara helt slut innan förlossningen ens har börjat!

Önska oss lycka till nu! Kramar från oss!

Madde: Imorgon blir det!

Imorgon klockan sju på morgonen ska vi ringa in till förlossningen för att få veta vilken tid vi ska in på igångsättning (mellan 8-10?).

Idag har vi gjort UL på bebisarna, och de har blivit ena riktiga bamsingar. Ena väger (enligt viktskattningen) runt 2800 och den andra runt 3200. Och jag har inte ens gått full tid. Tänk vad stora de skulle ha blivit om jag gått 40 v!

Nu ska jag greja lite, ville bara uppdatera! Tack o hej

Madde: Idag!

Idag ska vi som sagt iväg på undersökningen, kl: 8.30! *Förväntansfull*

Det tråkiga är bara att jag vaknade vid kvart i sex (eller tidigare?) imorse, jag kunde inte somna om hur mycket jag än försökte. Dels för att jag hade lite sammandragningar och dels för att det inte gick att ligga bekvämt (inte så konstigt med denna mage ;) ). Trött var jag, så det berodde inte på det. Jag gick upp tillslut, nyss, efter 45 min snurrande i sängen. Vi som inte skulle gå upp förrän vid sju! Otroligt tröttsamt att jag ska vakna så tidigt den natt som jag förmodligen behöver sömnen som bäst.. Iofs hade jag inte sovit ordentligt natten innan Julia kom, och det gick bra ändå. Men.. Jag hade gärna varit lite mer utsövd idag iaf..

Ash, nu är det som det är! *färdig-klagat* Idag kommer kanske våra döttrar!!!

Jag ska ta mig till köket och göra lite frukost till mig och Jonas nu, tänkte väcka honom när jag är färdig.

Hej hopp!

Madde: Imorgon!

Imorgon.. Blir vi kanske tvillingföräldrar.. Pirrigt..!

Nu ska jag duscha en snabbis, sen sova. Jag måste vara ren och utvilad imorgon! Vi ska nämligen iväg tidigt för undersökningen som avgör om det blir imorgon de sätter igång mig (eller några dagar senare). Men jag är bergis på att livmodertappen är mogen, så det blir nog imorgon. Chansen finns ju såklart att förlossningen drar ut på tiden och den 31 blir det datum de kommer, men vilket fall tror jag att igångsättningen sker just imorgon.. *hoppas*

Natti natti!

Madde: Slemmis!

Idag gjorde sig slemproppen till känna, igen! Den har redan gått flertalet gånger, under flera veckors tid. När jag var gravid med Julia gick den en gång, ett dygn innan vattnet. Det är så svårt när man inte kan jämföra med sin tidigare graviditet.

Allt har verkligen varit annorlunda under denna graviditet:
*Mindre illamående, och under mycket kortare tid. Med Julia spydde jag som en gnu i fem månader, det mesta fick mig att må illa.
*Jag gick upp sjukt mycket i vikt förra gången (visst hade jag ordentligt med ödem, men det var knappast enda orsaken ;) ), denna gång är det bara graviditeten (barnen, moderkakan, fostervatten o ödem) som ändrat vågen.
*Jag hade ödem i hela kroppen sist, hela jag såg ut som en uppblåst ballong. Denna gång har jag det "bara" i benen och fötterna.
*Jag har inte haft speciellt påfrestande foglossningar, de har dessutom försvunnit emellanåt. Med Julia kunde jag knappt röra mig, speciellt inte på slutet (fick till och med väcka Lars för att kunna vända mig i sängen på natten).
*Jag har inte fått en enda bristning, sist såg jag ut som en randig tiger.
*Jag har legat på sjukhus med kort livmodertapp och på tok för tidiga kraftiga sammandragningar. Förra gången kände jag inget av livmodertappen och sammandragningarna var som de skulle.
*Brösten läckte som vattenkranar under förra graviditeten, denna gång har det bara läckt lite mjölk emellanåt.
*Denna gång är dem två där inne, förra gången var det en.
*Jag har haft ordentliga förvärkar nu i slutet utan att det hela utvecklas.. Under förra graviditeten hade jag bara vanliga sammandragningar innan det riktiga värkarbetet började (efter att vattnet gick).
*Denna gång har vattnet gått från yttre hinnan utan följden att den inre går. Förra gången gick den yttre, jag vaknade, vi gick upp och 20-30 min senare kom en ordentlig störtflod (inre hinnan).
*Förra gången kände jag på mig när det började närma sig förlossning, denna gång har jag haft känslan ett par hundra gånger (utan vidare utveckling).
*Förra gången kom det igång naturligt, denna gång tror jag att de hinner sätta igång mig.

Den enda röda tråden genom båda graviditeterna är den härliga känslan av att ha något levande i sig, något man vet kommer komma ut och vara så enormt underbart. En bebis (eller som i detta fall; två).. För att inte tala om sparkarna, var gång man känner den lille/de små röra sig där inne, blir man varm i hela kroppen. Jag har gått som i ett ständigt lyckorus under båda graviditeterna (trots omständigheter), känslan är otrolig. Att planera och förbereda inför framtida hemkomst, har varit otroligt mysigt.. Jag har "boat" som en galning under dessa två graviditeter, allt känns så bra när man är "färdig" (dock hittar man alltid något nytt att greja med). Att vara gravid är det mest otroliga jag har upplevt, två gånger.. Alla känslor är så mäktiga att gravid-krämporna drunknar i jämförelse. Att föda barn är inget, om man tänker på vad som kommer efter; barnet/barnen. Jag har aldrig någonsin ångrat att jag utsatt mig för sådan smärta, det är naturligt och samtidigt så otroligt häftigt att föda barn. Kvinnan är byggd för det, inte tror jag väl att 2000-talet förändrar den saken ;)

Tack o hej!

Madde: God morgon?

Jag har inte kunnat somna om sedan åtta imorse *suck* Jag och Jonas som satsade på en sovmorgon, iom att de små snart kommer. Men icke! Det var bara att bita ihop o kliva upp efter att ha legat o vridit på sig i en halvtimme. När frukosten väl landat i magen kändes det mycket bättre, jag blev pigg o glad :)

Och eftersom att jag sitter här och bloggar, kan ni kanske räkna ut själva att de små är kvar i magen(hehe). De är envisa rackare, de där. De kommer väl förmodligen vid igångsättningen, inte förr. Jenny (kalsongmorsan), jag lovar att försöka skriva här när det blir dags att föda, så länge vi hinner vill säga :)

Hej hopp!

Madde: Lugna gatan..

Hej hej! Förvärkarna har sagt tack och adjö för denna gång, vi får se när de kommer åter. Det är lurigt det här, ingenting vet man. Jag känner mig nästan som en förstföderska, allt är så annorlunda mot sist. Då var det raka puckar, man visste precis vad som hände.

Men men, såhär kan det vara. Inget att göra något åt, heller inget att grunna på. De kommer förr eller senare, det är en sak som är säker.

Just nu har "ettan" hicka, det har hon ganska ofta. "Tvåan" har också hicka ibland, men betydligt mer sällan. De börjar dessutom få dåligt med plats där inne. Så fort de vänder eller vrider på sig tar de med sig halva mitt bäcken ;)

Ash, det är över om några dagar! Det har varit en härlig tid, att vara gravid med dessa små (förutom den långa sjukhusvistelsen). Allt har varit måttligt i denna graviditet. Måttligt med illamående, måttligt med hormoner, måttligt med foglossningar osv.

Vi hörs!

Madde: Förvärkar..

För några timmar sedan satte förvärkar igång, men de var inte alls som dem jag hade med Julia (de med Julia var mer som vanliga värkar, fast svaga).
När jag fick sammandragningar förut, strålade en pulserande och pressande smärta från korsryggen och ända upp i nacken. Trycket ovanpå magen var annorlunda än vid en sammandragning, det gjorde ont som om jag höll på att gå sönder(tänk din en apelsin som pressas till juice). Jag blev matt, yr och luften praktiskt taget togs ur mig. Det pulserade i hela kroppen och jag blev nästan lite rädd vid den första, innan jag förstod att det var en förvärk. De höll sig regelbundna och täta under en halvtimme-fyrtio minuter, sedan avtog dem sakta. Nu har jag nästan inga alls, högst en var tjugonde minut. Även styrkan har minskat.
Jag tror att de kommer tillbaka, men inte förrän inatt eller kanske möjligtvis imorgon. Jag är vilket fall fullt övertygad om att det är på G nu. Jag uppdaterar senare om hur det hela utvecklas.

Förresten, jag pratade med specialistmödravården igen, runt lunch, angående vattenavgång. Iom att inget vatten läckt sedan tillfället imorse vill de att jag avvaktar tills på månag om inget mer händer. Vi får se om värkarbetet hinner före! Jag hoppas verkligen att det är allvar nu, då slipper min kropp sättas igång på måndag(senast torsdag).

Nu ska jag lägga upp fötterna lite, de är svullna som få! Hejdå

Madde: Uppdaterar ang vattenavgång

Barnmorskan jag pratade med sade att jag skulle avvakta under förmiddagen för att se om det kom mer vatten. Om inte, lät det på henne, som att vi inte skulle göra något åt saken. Hon var skeptisk till att det ens kunde vara fostervattenavgång iom att det inte rinner vidare. Medans min egen BM i förrgår sade att det till och med var relativt vanligt att vatten från yttre hinnan kunde börja gå redan i vecka 30, då i form av småskvättar (jag antar att hon menade om man är gravid med tvillingar).

Med Julia gick vattnet först lite i trosorna (yttre hinnan), sedan ca 20-30 min senare när jag satt och gjorde frukost kom världens störtflod. Och det rann inget däremellan! Vilket bara bevisar att det inte läcker när bara yttre hinnan går (det ligger inte mycket vatten där). Dessutom känner man väl på lukten om det är kiss eller inte. Om de nu tror att det var en "riklig" flytning kan de tänka om. Det var betydligt mycket mer än en flytning kan åstadkomma, ens om man är gravid. Dessutom var det bara som vanligt vatten. Och återigen, lukten! Den är annorlunda än bådadera. Men men.. Mamman själv har väl inga instinkter år 2009..? Allt är så vetenskapligt nu för tiden...

Vi får se vad som händer..

Hej hopp!

Madde: Vattenavgång?

Idag vaknade jag som vanligt vid 6.30. Jag låg först o vred lite på mig, sedan tog jag en tur till toaletten. Jag var som vanligt inte speciellt kissnödig, utan gick mest upp o kissade för att kunna gå o lägga mig igen (och somna). På vägen till toaletten känner jag att trosorna är blöta, på samma sätt som i förrgår morse. Och jag är helt säker på att det INTE var kiss! ;)

Jag ringde till förlossningen, då BM sagt i förrgår att jag skulle ringa sjukhuset om det kom mer vatten. De sade att jag kunde ringa Specialistmödravården kl 7.45 för samråd, om de tycker att jag behöver åka in eller inte.

Skriver kanske igen och uppdaterar er! hej hopp

Madde: Uppdaterar!

Inget har hänt, jag är gravid fortfarande :)

Idag var jag och Jonas förbi mamma en sväng och fikade, det var trevligt. Efter det handlade vi lite snabbt på affären. Nu på kvällen har vi ätit tacos och sett på film, mysigt! En ganska slö dag, förutom att Jonas tränade i förmiddags.

Igår var jag och Jonas iväg till några affärer tillsammans med mamma och köpte lite smått och gott. Hittade en jätte söt joggingdress till Julia och stämpelpennor som hon så gärna vill ha. Köpte 4 svarta förvaringslådor att ha i bokhyllan. Jätte fina och bra att ha, men jobbiga att sätta ihop(från Chilli). Köpte även 2 st att ha i köksskåpet och två stycken vita att ha i Julias rum. Man får passa på, de kostade bara 10kr st! Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi köpte mer.

I förrgår rensade vi i stora garderoben, vi kom en bra bit på väg. Det vi hann göra var att rensa bland kartongerna som stod på golvet. Nu är det bara två av fem kartonger kvar, resten har vi sorterat ut i lägenheten(där sakerna ska vara) eller lagt bland "ge bort/slänga". Vi sorterade även bort en madrass, som inte längre tjänade sitt syfte då vi har köpt ihopfällbar gästsäng, och ett par trasmattor (dem gav vi bort på en gång). Alla mina kläder som hängt där inne flyttades in till sovrummet, där vi ska placera ut dem i smågarderoberna (när vi fått alla kläder tvättade). Vi ska fortsätta i garderoben någon annan dag. Vi har visserligen ordning där inne, att vi fick igång oss att rensa var för att vi vill ha in datorn där. Det skulle vara så skönt att slippa se/höra den.

Jag vet, jag skrev ganska utförligt om vad vi gjort. Och det kan kanske vara tråkigt att läsa om. Men jag skriver mer för att skriva av mig än för att vara så intressant som möjligt. Så om du/ni uppfattar inlägget som tråkigt kan jag inte mer än beklaga ;)

Tack o hej, leverpastej!

Madde: Hej hopp!

De två små är kvar i magen, för er som undrar. Idag har jag gått 38+0, vem trodde det för 14 veckor sedan?

Det enda tecknet på att något är på gång är att vattnet från den yttre hinnan gick igår natt. Specialistmödravården ansåg att om det börjar rinna minsta lilla eller om jag på något annat sätt misstänker mer fostervattenavgång, ska jag åka in och undersöka mig. Men sedan dess har det varit torrt, vilket övertygar både dem och mig om att det enbart var yttre hinnan. Om det varit någon av de två inre borde det ha fortsatt läcka.
Om jag inte läcker mer skulle jag avvakta tills nästa besök på specialistmödravården, vilket är på måndag morgon. Den dagen då de planerar att sätta igång mig, om allt ser bra ut. Om livmodertappen är väldigt omogen kanske de väntar ett par dagar till (om barnen fortfarande mår bra vill säga). Men de väntar inte längre än till torsdagen, de vill inte sätta igång mig efter v.39.

Jag är inte nervös inför förlossningen (ännu) och jag känner mig jätte peppad inför amning, även om många ifrågasätter just det (iom att det är två små bebisar). Tanken på eventuell igånsättning skrämmer mig inte, dock vill jag helst undvika det för barnens skull. Jag känner mig lugn inför tanken på att det kan bli kejsarsnitt om allt inte går som det ska (ex för långsamt för 2an), huvudsaken är att de två små mår bra. Jag har planerat med barnmorskan att ta förlossningen som den kommer, att ex. bli informerad om ev. smärtlindring under själva förloppet. Jag vill helst inte behöva använda någon smärtlindring, men jag vill ändå ha valet när jag väl ligger där.

Nästa vecka, senast, är jag trebarnsmamma. Tänka sig! Snart är de två små kottarna här, efter all väntan och längtan.. Snart har vi dem hos oss.. Snart! :)

Hejdå!

Madde: Kväll igen..

Jaha, då är det kväll igen.. Dock känner jag mig inget vidare sugen på att agera soffpotatis. Jag tror hellre att jag sysselsätter mig med något som faktiskt får mig att känna att jag har gjort något, på riktigt. Inte bara suttit och matat min hjärna med intryck från tv:n, i tron om att kroppen faktiskt kopplar av utav det (vilket den inte gör)..

Vi har tvättat en mörk och en ljus maskin idag, alltid lika skönt när det är gjort! Vi tog också en promenad till konsum för att hämta ut H&M-paketet. Dock var det inte en stilla promenad, som jag föreslog i förra inlägget, vi gick tokfort! Tänk er vad roligt det måste ha sett ut, en tvillinggravid kvinna (i v. 37+4) som pinnar på som bara den. Stryka gardiner och sätta upp tavla blev inte idag, kanske imorgon?

Nej, nu vet jag inte vad jag ska skriva.. Ha det bra! :)

Madde: Hej hej :)

Jag är fortfarande gravid! För er som undrar :)

Jag hann inte skriva något igår. Först var jag fullt upptagen med att umgås med Julia innan hon åkte till sin pappa, sedan var jag och Jonas hos mamma fram till kvällningen. När vi väl kom hem, såg vi på en långfilm och sedan gick vi och lade oss.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Vi behöver tvätta ett par maskiner med kläder, det blir nog av ganska snart. Sedan kanske vi åker och handlar? Eller kanske inte, för jag kommer inte på något vi behöver.. Vi kanske sätter upp den stora tavlan och sänglamporna i sovrummet? Om jag orkar(Ja! Han kan göra det själv, men jag vill också vara med hihi). Eller så kanske vi stryker vardagsrumsgardinerna som ska upp? Kanske.. Eller tar en stilla promenad till konsum och hämtar ut H&M-paketet som har kommit? Eller.. Eller så gör vi allt jag har skrivit..? Eller inget!!? Jag har inte lust med något idag! Tror jag.. Men tvätta vet jag blir av iaf.

Helst av allt vill jag bara umgås med människor hela dagarna, inte vara hemma. Få tiden att gå.. SNABBT SNABBT, kom igen nu! Väntan är så påtaglig när man är hemma. Man ser alla bebissaker, man tänker på hur det kommer att bli.. Att få två små bebisar, på en och samma gång! Man bara tänker o tänker o tänker. När man är iväg kan man tänka på annat (också), då går tiden snabbare! *tick tack tick tack tick tack*

Låt Jonas pappa ha gissat rätt!!! :)

Tack o hej!

Madde: Trött!

Jag är verkligen trött idag! Jag tänker bara ligga i soffan o mysa, sen gå o lägga mig.. Det ska bli SÅ skönt! :)

Vi var iväg på fika förut, min morbrors fru fyllde år. De hade bakat jätte god fika! Julia var dock inte ett dugg intresserad, hon ville hellre gosa med mig/Jonas/sin mormor och leka med Wilma. Duktig flicka ;)

Förresten.. Det verkar fortfarande som att de två små tänker stanna ett par dagar till i magen. Bara så att ni vet :P

Bye

Madde: Grannar..!

Julia blev arg på mig förut för att jag sa till henne om någonting (vad det nu var) som hon inte fick göra. Jag, hög-gravid och trött som en apa, orkade inte dividera. Vilket ju hon ville eftersom att hon är i den åldern där man alltid måste testa allt i en disskussion innan man accepterar att man inte får som man vill. Jag sa att det var jag som bestämde, punkt slut. Hon började då skrika, som en stucken gris.. Jag sade att så länge hon skriker kan man inte prata med varandra, och att hon fick lov att sluta skrika. Sedan gick jag in på mitt rum o skulle byta om, bad henne att inte följa efter för att jag ville vara ifred en liten stund. Hon lade sig då i min dörröppning och började skrika ännu högre. Jag sade bestämt åt henne att man inte kan skrika på det sättet och att jag ville att hon gick bort från min dörr.

Hon lyssnade inte.. Jag klädde mig färdigt, sedan gick jag till henne och flyttade på henne (eftersom att hon inte gjorde det själv). Då skrek hon förstås ännu högre och vildare (går det?), jag sa då åt henne att om hon inte kan lugna ned sig och lyssna på mig så får hon gå in på sitt rum tills hon har lugnat ned sig. Hon lyssnade förstås inte på det heller.. Jag försökte ställa henne upp, så att hon kunde gå till sitt rum. Hon lade sig ned, om och om igen.. Hon vet att jag inte kan bära in henne dit själv, eftersom att jag är gravid, och därför passade hon på att inte lyssna alls på det örat.. Jag började känna mig frustrerad och trött, sa till henne återigen att hon fick lov att gå till sitt rum och lugna ned sig. Hon skrek bara högre och argare till svar. Tillslut sa jag åt Jonas: Hon lyssnar ju inte, kan du bära in henne på hennes rum?! Vilket han gjorde, sedan gick han tillbaka till vardagsrummet. Väl på rummet skrek hon ännu argare, och där är det inte ordentligt med tavlor på väggarna. Snacka om att det ekade!!! Vad hände då? Jo grannen började våldsamt banka i väggen! :O Hallå! Inte en till knas-granne!?

Vi flyttade från vår gamla lägenhet på grund av att vi hade en granne som inte kunde komunicera. Julia skriker kanske inte så jätte ofta. Men hon är ett sådant barn som, när hon är trött o grinig, kan skrika högre än en ambulans om känner för det. Den förra grannen vi hade kom upp till oss med grova anklagelser, bara för att Julia fått ett skrikutbrott. Sedan påstod hon att Julia skrek hela tiden, hon som inte ens är hemma hos oss mer än varannan vecka(hon är hos sin far varannnan vecka). Hon sade att hon också hörde Julia skrika i duschen, vilket Julia bara gjorde om hon råkade få vatten i ögonen (vilket hände ytterst sällan, eftersom att Julia är så bra på att luta huvudet bakåt). Julia älskar vatten och allt vad det heter, så att bada/duscha är det bästa hon vet. Varför skulle hon då skrika? Make no sence!! Vilket fall..

Grannen sade också att hon kunde höra varje ord som jag och Jonas någonsin sade till varandra, om vi så bara pratade. Hon menade också på att vi bråkade var och varannan dag, vi som inte ens bråkade en gång i veckan. Och hon sade att hon minsann tänkte hålla koll på oss hädanefter. Efter det var hon som en hök i fönstret/nyckelhålet/på gården.. Om Julia var trött efter dagis och var grinig i vagnen när man kom hem fick man minsann se blickar från grannen. Snacka om att man mådde psykiskt dåligt med den konstanta övervakningen. Den grannen hade något riktigt fel någonstans..

Det som var mest sjukt var att vi hade bott där i över ett år redan, utan att grannen hade sagt ett liknande ord. Hon hade varit supertrevlig innan, öppnat dörrar, hälsat, sett glad ut (precis som alla andra grannar). Allt det där började efter att Julia ramlat från rutchekanan på dagis och fått ett blåmärke i ansiktet. Fy för den lede, vad arg jag var på dagispersonalen! Julia var vid det tillfället inte ens tillräckligt gammal för att åka själv!

Vart jag ville komma med hela inlägget: Jag orkar inte med fler knasiga grannar som inte kan fråga vad det är som pågår istället för att bara ta för givet(inte för att jag tror att någon kan mäta sig med den gamla grannen)! Det är inte mitt fel att Julia skriker ibland, dessutom gör väl alla barn det.. Eller har jag fel? En del barn skriker ju konstant! Ska jag då få vara med om sådant här bara för att Julia skriker IBLAND? Nej, det tycker jag inte! Det är helt fel! Barn har faktiskt en egen vilja. Och om de uttrycker den med rösten ska man inte behöva känna sig som en dålig förälder för det!

Jag är den bästa mamman mitt barn kan ha! Jag försöker alltid att ha tålamod, lyssna/prata, respektera, visa förtroende, leka, ha kul och visa mitt barn att jag älskar det. Jag försöker att bli arg och ledsen så sällan som möjligt, men tycker att det är nödvändigt också att bli det ibland (jag vill inte att mitt barn ska tro att man inte får uttrycka känslor). Julia är väldigt duktig på att förstå och lyssna, men hon är inte mer än ett barn! Hon måste få uttrycka sig utan att man ska känna sig trängd av sina grannar!

Nästa gång de knackar sådär, tänker jag gå över till dem och höra vad de har att säga. Sen kan de få hälsa på hemma hos oss och göra sig en äkta bild om vad vi är för några! För något sådant där vill jag inte vara med om igen, det som hände med den förra grannen alltså. Det orkar jag inte! Punkt! Hej!

Madde: Lördag!

Äntligen är det lördag! Visserligen är jag sjukskriven och Jonas har semester, så dagarna har egentligen inget namn för oss. Men lördagar är ändå något speciellt :)

Jag har haft väldigt starka(och onda) sammandragningar nu under morgonen. Men de känns ändå inte alarmerande och oftast är det ganska lång tid emellan. De är inte regelbundna heller. Jag tror inte att någonting kommer att hända just nu/idag, däremot tror jag att bebisarna kommer inom de närmsta dagarna. Men vad vet jag? *hihi* Jag har haft fel så många gånger nu! :P

Senare idag, om allt är bra med mig, ska vi iväg på fika. Min morbrors fru fyller år. Det blir nog lika trevligt som vanligt att träffa släkten! Och Julia är väldigt förväntansfull över att träffa de barn som (förhoppningsvis) är med dit :)

Jag kanske skriver lite mer senare idag, tack o hej!

Madde: Bloglovin

Följ min blogg med bloglovin

Madde: Julias ögon..

Jag tror minsann att Julia inte kommer att behålla den blåa färgen! Eller att ögonen åtminstone kommer att bli blå-melerade, inte klarblå som de varit hittills.

Jag har sett i hennes ögon de två senaste gångerna hon varit här och märkt att de börjat ändras precis runt pupillen. De börjar vagt likna hennes pappas ögon runt pupillen..

Vi får se om det utvecklas vidare eller stannar till så som det är, vilket fall har hon helt underbart vackra ögon! Jag blev bara förvånad över att färgen på ögonen kan ändras i Julias ålder, hehe. Det hade jag ingen som helst aning om! Jonas däremot har läst att ögonen kan ändra färg fram till fyraårs åldern, så det är alltså inget ovanligt :)

Snart kommer Jenny och hennes barn, wohoo! Jag hoppas att barnen och Julia har lika kul tillsammans som sist. Jag och Jenny har alltid skoj så det här ska bli en rolig eftermiddag! :)

Hiidå

Madde: Sommarregn!

Nu när det har börjat töa och nästan all härlig snö är borta, börjar jag längta till sommaren och dess varma regn.. Våren som börjar på att komma är förstås underbar! Men inget är skönare än en varm, skön sommardag med lite svalkande regn vid dagens slut.

Men det får absolut inte regna hela tiden, som det så gärna gör, utan bara som en kort svalka i värmen. Riktigt sommarregn är så(!) mysigt :)

Madde: UL igår!

Igår var jag och Jonas på tillväxt-UL, lika spännande som alltid. Bebisarnas vikt uppskattades till ca 2400 g och 2700 g (ungefärlig mätning, de kan väga både mer och mindre), vilket läkaren tyckte var jätte bra. De följer sin kurva och är ganska normalstora för att vara tvillingar. Att de väger olika mycket är ingenting konstigt, utan snarare vanligt bland tvillingar (speciellt senare i graviditeten).

En nyhet är att "tvåan" (läkarna kallar dem ettan och tvåan beroende på vem som ligger längst ned i "kanalen", ettan är den som kommer ut först) har vänt sig och ligger nu med huvudet nedåt. Jätte skönt att hon äntligen bestämt sig för det "rätta" hållet! Dock finns risken att hon vänder sig när "ettan" kommer ut, iom att det då kommer att finnas väldigt mycket plats i magen. Men sådant innebär oftast inget problem iom att, som läkarna säger, "ettan" redan har banat väg åt tvåan. Dessutom kan de oftast ganska smidigt vända "rätt" tvåan, om det är vad som anses som bäst i den situationen.

Läkaren pratade även med oss om eventuell igångsättning. Vi ska tillbaka måndagen den 30e (v.38+4) för bedömning. Om livmodertappen ser mogen ut och allt annat är som det ska, kommer de att sätta igång mig. Om livmodertappen däremot ser omogen ut och barnen ser ut att fortfarande må bra där inne i magen, väntar de i några dagar till. Men de sade att de inte vill sätta igång mig senare än i v.39+0, så jag antar att 2 April är det datum då de som senast kommer :)

Även om det är skönt att ha ett "senast-datum" skulle jag mycket hellre vilja föda naturligt (utan igångsättning), så jag hoppas på sätt och vis att förlossningen sätter igång av sig själv innan den 30e. Jag har hört många dåliga saker om igångsättning och det färgar förmodligen min åsikt lite. Men! Vi får se när de kommer, huvudsaken är att de mår bra! :)

Nu ska jag och Jonas iväg, ha en bra dag!

Madde: Dagens stora fundering... Envishet!

Envisa människor! Jag och Jonas alltså...

Undrar om våra barn blir mer envisa än oss? Går det ens att bli mer envisa än oss?

Julia är visserligen envis, men (ännu?) inte lika envis som mig (o Jonas).

Tvillingarna, kommer de (som har bådas gener) bli dubbelt så envisa? *hihi*

Förhoppningsvis inte :)

Det är tur att både jag och Jonas är envisa, för om vi blir osams så blir båda tvungna att ge sig (eftersom att vi vet att ingen av oss kommer att ge sig annars) :)

Envishet.. Hm..

Madde: Shopoholics!

Är det vad du och jag är, Jonas? *haha*

Sedan jag kom hem från sjukhuset har vi köpt så mycket saker så det inte är klokt. Visserligen kontant och visserligen (mest) saker som man behöver. Men ändå..! Jag är inte van, haha. Jag är alltid så ekonomisk (även snål ;) ), så om vi har mycket pengar över brukar de ligga och vänta på ett "bättre" tillfälle att spenderas. Och de bara väntar och väntar och väntar (det kallas spara!) utan att det händer något. Men nu så! Som sagt är det mest saker som behövdes, så jag har inte dåligt samvete ;)

Vi har bl. a. handlat till bebisarna, allt från himmel till jord(mycket behövs i starten!). De flesta vet ungefär vad som behövs till en bebis (x2), så det räknar jag inte upp.

Vi har också handlat mycket till Julia. Hon behövde t.ex. förnya garderoben igen(hon växer så det knakar!) och inhandla vårjacka o vårmössa. Hon fick lite böcker från bokrean, hon älskar ju att läsa med oss och "läsa" själv, dessutom är det otroligt utvecklande! Vi hittade bl.a två jätte bra böcker, ena handlade om siffror och andra om bokstäver (från 4 år). Jag älskar att läsa, så jag är överlycklig att ha en liten bokmal till dotter! Vi har även inhandlat andra nödvändigheter till henne, som jag nu är för trött för att minnas.
Men idag was the big finale! Julia har nämligen behövt en cykel ett tag nu (hon hade bara en hos sin pappa). Därför har vi kollat runt som galningar för att hitta någon bra cykel (till ett bra pris), innan bebisarna kommer. Så att Julia kan cykla bredvid vagnen, om hon vill. Men oftast när vi hittat en fin cykel har vi (läs: jag) tyckt att den kostar för mycket (ekonomisk eller snål?). Idag däremot var vår lyckodag, vi hittade nämligen en sproilans ny cykel till lilla (läs: stora) Julia för ett guld-pris! Den som väntar på något gott.. :)

Hon ska få den nästa gång hon kommer, då jag förhoppningsvis inte går och bär runt på magen (och med andra ord kan assistera henne). Eftersom att det är en så stor sak att få, och hon inte fyller år, så tänkte vi kalla cykeln en "stora-syster-present". Och förklara att ibland, när man t.ex. blir storasyster, kan man få presenter utan att det är ens födelsedag eller julafton.

Förresten! Det är en sak att jag åt en pruttmacka för någon vecka sedan. Men idag, åt Jonas en munk som jag petat (ordentligt) på med min stortå! Han tyckte att det smakade strumpa..
Jag tycker att hans prestation var "värre", dock tror jag att han tycker detsamma om min. ;)

Tack o hej!

P.S. Ursäkta stavning, meningsuppbyggnad, radbrytning och allt annat som förmodligen är helt åt skogen idag. Jag skyller på att bebisarna äter upp mig inifrån, och nu har börjat smaska på min hjärna. Eller.. Okej, jag är trött helt enkelt. Man kan vara det ibland ;) D.S.

Madde: Julia, sötnos!

Idag har vi lekt massvis med Julia. Först en bra stund på förmiddagen, sedan en ganska lång stund på eftermiddagen. Därimellan har hon lekt själv, pysslat med pärlor, hjälpt oss med saker i hemmet(hon vill så gärna!) och legat o läst.

Det hon har hjälpt oss med idag har varit lite kul att se (hon är äldre än vad man tror och ändå anser vi henne som ganska lillgammal). Hon har bäddat vår säng och det blev faktiskt jätte fint! Hon hjälpte mig att hänga strumpor och vantar när jag hängde tvätt. Hon hjälpte mig att vika handdukar och räckte mig dem när vi skulle lägga i skåpet. Hon lade i den smutsiga tvätten i tvättkorgen, den som "blev över" efter att vi sorterat dagens tvätt. Hon har dukat fram och ställt servetter i glasen. Hon hjälpte mig att vattna blommorna m.m.
Hon gick runt o sa: Vad kan jag göra nu? så fort hon var färdig med något. Efter ca 20 min blev hon lite rastlös och var inte riktigt lika entusiastisk. Då berättade jag för henne att hon absolut inte behövde hjälpa till om hon inte ville, att hon kunde leka eller något annat kul. Hon stod och funderade i några sekunder, sedan ångrade hon sig och började återigen fråga: Vad kan jag göra nu? Och fortsatte tills jag och Jonas grejat färdigt här hemma. Gullunge! :)

Jag är så trött idag, så nu ska slänga mig i soffan ett slag..! Hej hopp!

Madde: Snart 37 veckor!

På torsdag har jag gått 37+0! Kan ni tänka er vad underbart? :)

På onsdag ska vi på tillväxtultraljud, det är alltid så kul att se de små. Då kanske vi även får veta datum för igångsättning, vilket vore skönt så att vi får veta hur länge jag går som längst.

Har inte så mycket att skriva om idag. Jag och Jonas har haft en helt underbar dag med Julia, och myskväll med melon och ananas. Julia har varit jätte glad o mysig hela dagen. Dock vaknade hon lite tidigare än vanligt, men hon lade sig en stund till när jag berättade att det inte var morgon ännu (tur det, för jag var ganska mosad hehe).

Nu ska jag SLÄNGA mig i säng, blev lite sent... Nite nite!

P.S. Hittade en sida som visar tvillingar i magen, här är en bild från v. 36+0: http://assets.babycenter.com/ims/20080305b/36weeks_twins_424x302.jpg?? D.S

Madde: Ont!

Jag opererade mig för äggledarbråck när jag var 6 månader. Vilket jag såklart inte minns och heller ej haft problem med förutom lite smärta ibland under mina graviditeter(när ärret inuti töjs).

Men nu under förmiddagen har det spännt så förb*nnat över ärret (fortfarande det invändiga) när jag fått sammandragningar. Trodde nästan att ärret höll på att brista, fast det gjorde det såklart inte. Det gjorde så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag har aldrig känt något liknande förut! Nu gör det bara lite ont, men det är hanterbart.

BM har tidigare sagt att man kan få tillbaka bråcket när man är gravid. Men jag opererade mig när jag var 6 månader!(?) Är det då ens möjligt att få det tillbaka såhär långt efteråt? Jag tycker att det känns ganska långsökt.. Men om det onda inte går över så måste jag nog överväga att låta mig undersökas. Dock gör de isf inget åt det förrän barnen är ute.

Nu ska jag lägga mig lite i soffan, kan inte sitta mer.. Hej o hå!

Madde: Dagen som gått..

Idag har Julia varit duktig o lekt själv hela förmiddagen, medan vi har plockat o städat. På e.m. byggde jag en koja åt Julia, där höll hon hus tills vi fick besök. Jonas kompis Jönsson var här på kaffe. Under tiden körde Julia med bilar på vardagsrumsgolvet, lite själv o lite med Jonas och mig. Sedan gick jag iväg o lagade middag, under tiden busade Julia med Jonas o Jönsson. Mitt i matlagningen åkte Jönsson hem, Julia dukade fram och sedan gick hon in på rummet o lekte. När det sedan var dags för mat var hon jätte duktig att äta, inga segheter här inte ;)

Efter maten duschade jag av henne, sedan satt Jonas på pall brevid badkaret så att hon fick bada(jag är lite för otymplig, hihi). Och vad de lekte som vildar! Jag tror att de lekte med bad-grodorna, Julias älsklingar :)

Nu ska jag lägga mig lite, har vatten i benen! :( Hiidå!

Madde: Du, dem..

Denna dikt skrev jag till Jonas (och slutet av dikten till bebisarna i magen), i december tror jag..

Du doftar som en rosenknopp,
och har en helt underbar kropp.

Du ser ut som en riktig man,
jag vet att du mycket kan.
Dina ögon likt en öppen bok,
jag kan läsa och bli klok.

Din mun så len och fin,
visslar likt en violin.
Mjuka toner i fin melodi,
utspelar sig likt en fantasi.

Vår fantasi är dock verklig,
och situationen lite märklig.
Två små flickor som vill ut,
försöker vi stoppa med en knut.

Men en vacker februari-dá,
då tycker vi att det går bra.
Då är allt mycket säkrare,
det säger våra läkare.

Så se nu till att stanna,
förmanar pappa och mamma.
Sedan när ni ut i världen födas,
behöver ni nog sakteliga gödas.

Gödas med kärlek och mat,
allt serverat på två små silverfat..

Nu har februari passerat, tänk vilken dröm..! Att allt gick så bra, att de fortfarande är kvar i magen. Det är helt otroligt! Jag hoppas på ytterligare en vecka i magen, sedan får de allt gärna komma ut för då har jag gått 37+2. Om inte annat sätter de igång mig i v.38+0-39+0.

Madde: Julia, min sötnos!

Idag kom hon in och väckte oss vid halv åtta, så vi gick upp och åt frukost. Efter det har jag och Julia lekt lite, Jonas har diskat och så har jag suttit här en stund.

Ikväll ska jag, Julia och Jonas mysa, det har vi lovat henne. Hon vill ha mysbelysning, värmeljus, film och lite lördagsgodis. Så det ska vi fixa. Hon brukar alltid bara ha en "lördagsgodis-påse" på lördagar(sådan som är färdig på affären), som hon väljer en grej ur. Men idag ska vi köpa lite lösgodis hade vi tänkt. En liten påse till Julia, en till Jonas och en till mig. Och det tycker hon är hur spännande som helst!

Vi ska ringa min mormor nu och kolla om hon tillfrisknat. Om hon har det tänkte vi, om hon kan, åka och hälsa på henne. Väl där ska vi isf gå o hälsa på mormors granne som har hönor, jag har nämligen lovat att Julia att hon ska få hälsa på hönor. Så hon pratar om det varje dag, hehe!

När vi varit där, tänkte vi åka till affären och inhandla det som behövs till kvällen. Tänkte även köpa melon eller något liknande, så att Julia har ett nyttigare alternativ till sitt godis. Vi får se vilket hon äter mest av, jag gissar faktiskt på melon ;)

Nu måste jag sluta skriva! Jonas och Julia leker kurragömma och jag vill vara med :P

Tack o hej leverpastej

Madde: Myskväll..

Nu ska jag och Jonas se på film och äta lite gott. Det ska bli SÅ skönt! För idag har vi haft fullt upp. Vi har grejat o grejat här hemma efter om-möbleringen (vi behövde hitta ny plats åt en del saker osv), vi ville få det färdigt innan vi hämtade Julia. När vi sedan hämtade Julia var vi kvar hos mamma ett tag, alltid kul :) Men nu är jag trött!!! Tror dock inte att jag somnar under filmen, det brukar jag inte göra.

Lars lämnade Julia hemma hos mamma igår, så att vi skulle hinna få lite ordning (dessutom kändes magen lite orolig så vi tänkte att det var bättre att ta det säkra före det osäkra). Vi hälsade på hos mamma en sväng igår, så att vi fick träffa Julia lite redan då(jag o Jonas var Julia-sjuka och hon mamme- och Jonas-sjuk). Julia och hennes mormor har haft jätte kul och mysigt, dock hade Julia varit lite mammig idag innan vi kom. Nu ligger hon iaf i sin säng, i sitt rum och sover så gott. Min älskade lilla flicka :)

Tack Lars och Jenny, för att ni har ställt upp så mycket under tiden som varit! Utan er hjälp hade det varit väldigt svårt att klara vardagen. Ni kanske såg det som självklart, Julia är ju även Lars barn (och läkaren hade gett stränga order att jag bara fick ha henne hemma lite i taget) . Men jag tycker inte att det är en självklarhet, alla skulle inte ha ställt upp på samma sätt som ni. En del skulle säkert ha ansett att vi fick klara det bäst vi ville, fixa hjälp på annat håll. Så, återigen, Tack! Jag hoppas att ni vet att vi ställer upp på samma sätt tillbaka, om det behövs :)

Nu kan jag inte skriva mer, för jag har en outhärdlig sammandragning (inga regelbundna, bara denna) och är väldigt trött.

På återskrivande!

Madde: Hej hej!

Denna morgon vaknade jag utav att jag hade ett ganska ont molande över magen, och det värkte lite i livmoderstappen. Jag blev nästan säker på att det skulle utvecklas, att sammandragningar skulle komma till och att något verkligen var på väg att hända. Men det lugnade ner sig efter ca 20-30 min och sedan har det varit lugnt. Men det kanske är lika bra, för idag ska jag hämta Julia! Vi ska ha så roligt så :)

Det längsta hon har varit hos mig, sedan jag åkte in till sjukhuset första gången, är fem-sex dagar på rad(men oftast bara 3-4 dagar). Denna gång ska hon stanna till nästa söndag(över en vecka!), om de små bestämmer sig för att stanna i magen. Det ska bli så himla skönt att få ha lite vardag med Julia, det har varit en väldigt påfrestande tid det som varit. Fast det har förmodligen varit mer påfrestande för mig än det har varit för Julia. Hon har ju förstås saknat mig, precis som jag har saknat henne, men jag kan tänka mig att barn har lättare att koppla ifrån. Men men, nu är hon här snart! :D

Jag ska fixa o dona här hemma nu, innan jag hämtar henne. Ha det så bra! /Madde

Madde: Julia!

Julia, mitt barn! Jag saknar henne så enormt mycket. Imorgon kommer hon till mig och det ska bli hur kul som helst! Jag och Jonas har redan planerat upp hela helgen med saker att göra tillsammans med henne. Sen får vi se vad vi gör till veckan.

Nu är det lika bra att jag hoppar in i en dusch, för Jonas ska iväg o träna och han kommer behöva den när han kommer hem igen (mohaha). Senare ska vi fixa och dona här hemma. Vi är mitt uppe i en ommöblering av lägenheten, så det måste bli färdigt innan imorgon då Julia kommer.

Tack o hej

P.S. Idag har jag gått 36+0 (enligt läkarna). D.S.

Madde: Lugna puckar

Nu är det lugnt i magen igen!

Jag misstänker att det kommer hålla på såhär i några dygn-en vecka innan det drar igång på riktigt. För jag känner att det ändå är någonting som håller på att hända, det är alltså inte bara helt vanliga sammandragningar. Men det känns inte som att något kommer att hända idag vilket fall. Om vi ska lita på mina aningar, är de här innan söndag. (Frågan är: kan man verkligen lita på mig nu för tiden? ;) )

Tack o hej!

Madde: Regelbundna sammandragningar!

Nu är vi där igen, regelbundna sammandragningar. Jag har haft det sedan en timma tillbaka ungefär. Mellan var 3e och var 7e minut. De håller i sig 1-1½min och är relativt starka. De känns lite annorlunda mot förra gången, de känns mer som förvärkar än bara vanliga sammandragningar. Fast på sätt och vis känns det ändå inte som att det är allvar denna gång heller, vi får se vad som händer.

Uppdaterar senare om hur det fortlöper.

Ship shop!

Madde: Morn morn!

Idag vaknade jag vid nio, trots det faktum att vi somnade väldigt sent igår. Jag hade för en gångs skull satt klockan senare, men icke! Det var bara att kliva upp, jag kunde inte somna om.

När jag ändå var uppe tänkte jag: Äsh... Sedan satte jag igång en maskin med ljus tvätt. Lika bra att utnyttja tiden så gott som det går. Tänkte hoppa i duschen nu också, så att jag blir hel o ren. Jonas får fortsätta sova ett tag till, han har semester. Dessutom kommer de små snart, så det är lika bra att passa på att sova så gott man kan ;)

Magen har haft en lugn natt, kan inte minnas att jag har vaknat något alls. Morgonen har varit precis lika lugn. Det enda som händer i magen är att de små hickar, buffar o knuffas. mysigt

Älskade Jonas!
Snart är det du, jag, Julia och två små flickor till...

Lägg märke till Jonas nya supersnygga frisyr! I made it and I love it. Jonas är supernöjd han med! Han passar jätte bra i den, den är snäll som ofriserad och väldigt lätt att frisera. Perfekt!

Idag ska vi iväg till mamma så att jag också får klippa mig. Jag ska dock bara toppa, trivs i min frisyr som den är :)

Ha det bra! Hej hopp..

Madde: Nyaste magbilden!

Bilden tagen i v.35+2 (har idag gått 35+4)

Här inne ligger de två små, det är helt otroligt!

Hur får de plats?

Det får de snart inte..

Med andra ord: De kommer snart! :)

Madde: Orolig natt..

Inatt har jag vaknat flertalet gånger, jag är rätt säker på att jag hade en stark sammandragning vid samtliga tillfällen. Dock somnade jag snabbt om igen, så det kan inte ha varit speciellt oroligt i magen för övrigt.

Nu på förmiddagen har jag bara haft några få sammandragningar, helt oregelbundet och med långa mellanrum. Dock har de varit lite starkare än vanligt, nästintill smärtsamma.

Som jag har sagt tidigare är det säkert något på gång, men det verkar mer som inom den närmsta veckan än inom de närmsta dagarna.

Nu ska jag och Jonas greja lite med lägenheten, vi håller på att göra om lite. Vi ska även sätta tillbaka tygerna i vagnen och testa med liftarna :) Vi kanske skriver senare! Baj

Madde och Jonas: Väntan och längtan..

Att vänta är inte det lättaste! Det hade varit enklare (på det sättet) om graviditeten hade fortlöpt utan komplikationer.
Under en "normal" graviditet börjar man inte vänta förrän i v.38-39, vi har väntat sedan v.23. Först väntade vi på att tiden skulle gå, på att de skulle vara kvar i magen så länge som möjligt. Nu när vi är inom "vecko-ramen" för tvillingförlossningar har vi istället börjat vänta på att de ska komma..

Det finns så många tecken på att de är på väg, men som det verkar är det bara förberedelser inför vad som komma skall. Eller är det verkligen dags nu snart, inom de närmsta dagarna? Att inte veta, gör väntan svårare..

Väntan är verkligen outhärdlig, speciellt då vi inte har mycket att göra(Madde är sjukskriven, Jonas har semester). Vi har det svårt att koncentrera oss på verkligheten, då vi mentalt mest förbereder oss för den annalkande förlossningen.

Längtan däremot, den är underbar.. Att fantisera om hur de små kommer att se ut eller vara, det är något stort. Kommer de att vara mest lika mamma eller pappa? Vems ögon kommer de att få? Kommer de att likna storasyster? Många tankar far runt i huvudet och de gör en näst intill yr..

Kommer de snart..?




P.S. Vi vill såklart (vilket vi redan har skrivit flertalet gånger) att de ska vara kvar i magen så länge som möjligt. Det vi skriver är tankar och känslor, vilket ju bloggen är till för :) D.S.

Madde: Sovmorgon!

Det kan man lugnt säga att vi har haft idag, vi gick nyss upp! Visserligen efter att ha legat och dragit oss sedan tio, men ändå! Jag är inte mycket för att gå upp så sent, blir så otroligt rastlös. Men en dag gör väl inget, antar jag ;)

Natten har varit lugn och jag har heller inte känt något speciellt sedan jag vaknade. Så saker och ting verkar ha lugnat ner sig lite. Vilket är bra för flickornas skull, då de hinner växa till sig ytterligare innan de kommer ut :)

Nu ska vi äta frukost! Tack o hej

Madde: Lugn kväll

De regelbundna sammandragningarna försvann helt en halvtimme efter att vi skrev det förra inlägget, de har inte kommit tillbaka heller. Men jag tänker vara extra uppmärksam de närmsta dagarna, i och med att sammandragningarna kan vara ett tecken på att något är på gång.

Eftersom att det hela lugnade ner sig, åkte vi iväg på 11-års fikat. Johan blev jätte glad, då han fick det han önskat (pengar) av de flesta gästerna. Fikat de bjöd på var jätte gott och allt var dessutom hembakat. Lite senare bjöds det även på hemmagjord Tacopaj (mums). Släkten var lika trevlig o rolig som vanligt och det var svårt att slita sig för att åka hem. Men tillslut lyckades vi; en bit in i melodifestivalen sa vi "hej då" och begav oss hemåt.

Nu på kvällen har jag och Jonas bara kollat på TV o myst. Vi såg bl. a sista halvan av "Shallow Hall". Vi båda hade sett den tidigare så vi tyckte inte att det gjorde något att vi missat första halvan. Nu ska vi göra oss iordning för att sova.

Natti natti!

Madde: Falsk-alarm!(?)

Nu har sammandragningarna lugnat ned sig! De kommer mer sällan än var tionde minut och de håller inte i sig mer än ca 30-40 sek (de är dessutom inte onda). Det verkar som att det bara var en "övning" ;)

Nu ska vi göra oss iordning, för om det fortsätter att lugna ner sig ännu mer ska vi på kalas. Mammas kusin Johan fyller elva år!

Tack o hej!

Jonas: Sammandragningar!

I ungefär en och en halv timme nu, har det varit sammandragningar ungefär var 3-5:e minut!
Helt plötsligt bara dök dom upp regelbundet, så nu sitter man här på helspänn och väntar på om de ska fortsätta eller stanna av.

Jag och Madde kom överens om att vi skulle vänta ca 20-30 minuter till innan vi ringer till förlossningen och pratar med en barnmorska.

Madde beskriver sammandragningarna som hårda och onda, men utan "mensvärkskänsla".
De håller i sig i minst 1 minut per stycke.

Vi får se hur det hela utvecklas...

Jag uppdaterar så fort jag kan, och när det händer något åt det ena eller det andra hållet!
Men om vi åker in till förlossningen och allting sätter igång, kan ni inte räkna med att jag rusar till en dator för att skriva på bloggen! =)

Hejdå.

Madde: Spisen, inte vad vi tänkt.

Jag mindes barnspisarna helt fel. Hade för mig att de byggde dem lite bredare, med diskbänk till. Men så var inte fallet, vi får helt enkelt kolla vidare!

Skolan hann besökas, de hade tydligen fel nummer till mig. Det förklarar varför de aldrig ringt upp, när jag har försökt få tag på dem och de inte varit inne. Nu är det iaf bestämt att de ska höra av sig nästa eller näst-nästa vecka med en arbetsplan för att bli klar under våren (har inte mycket kvar).

Nu ska jag äta :) Hiidå

Madde: Vaknade av mig själv, idag igen.

Idag vaknade jag, 6 minuter innan klockan skulle ringa, utav en ganska stark sammandragning. Har sedan haft lite sammandragningar under morgonen, men inga regelbundna (och med olika styrka). Jag har även känt av ilningar i livmodertappen ganska mycket nu på morgonen, även igår kväll. Vi får se vart det hela bär, bebisar eller inte? :)

Vilket fall kommer de förr eller senare, och som jag har sagt tidigare är det bättre för dem ju längre de stannar i magen. Så jag hoppas såklart att de lyder mitt råd!

Nu ska jag åka o kolla upp om man kan få köpa en specialbyggd "spis" till Julia. Efter det tänkte jag svänga förbi skolan och göra upp en arbetsplan för våren, om vi hinner det idag.

/Madde-padde

Madde: Pruttmacka

Jonas pruttade på min macka, men jag åt den ändå...




/Prutt-ätaren

Madde: Inga bebisar än!

Och det är förstås bara positivt! Ju längre de stannar där inne desto bättre :)

Dock hade jag en egendomlig känsla igår, att det skulle sätta igång inatt. Och när jag känner på mig något brukar den känslan oftast stämma. Men icke, för jag vaknade utvilad idag (visserligen tidigt, av mig själv) och hade inte känt något på hela natten. Och förmiddagen var lika lugn den. Med andra ord: Min intuition har slagit fel! Så frågan är (med glimten i ögat): Kan man lita på någon nu för tiden, ens sig själv?

Med andra ord, nu tänker jag bara gå efter symptom. Och det finns ett par saker som tyder på att det inte är allt för lång tid kvar till dagen D. Men även sådant kan vara lite lurigt, frågan är om man ens kan lita på symptom innan de blir glasklara (såsom vattenavgång och värkar).

Följande är de symptom som finnes hittills:
*Förmodad slempropp har börjat avgå, dock inte ett helt säkert kort då jag känner mig lite osäker över om det faktiskt är slemproppen. Med Julia kunde man vara helt säker, för i det fallet var det helt enkelt en stor propp som lossnade! Men som alla vet, kan det vara olika i olika fall.
*Lite molande i ryggen under gårdagskvällen. Beskrivs bäst som mensvärk. Och det tillsammans med sammandragningar är vad jag skulle kalla förvärkar(så var det vilket fall när det satte igång med Julia). Men det kom bara två sammandragningar under hela den tid som molandet pågick, och det var dessutom ca 20 min mellan de två sammandragningarna . Med andra ord, inget säkert kort där heller.
*Stickningar i magen under de senaste dagarna, främst igår. Inte som någon direkt smärta utan mer som beskrivet: Stickningar. Heller inte som en sovande fot, utan just bara som att någon sticker till ibland.
*Vid två tillfällen idag har jag tyckt att det knäpper till, på det sättet som det gör när vattnet går (när fosterhinnan brister). Men inget vatten visade sig, alltså var det något annat som knäppte till. (?)
*Sammandragningar mer än vanligt de senaste dagarna, dock inte regelbundet. Ibland helt kraftlösa, ibland med ganska stort tryck i.
*Det ilar till i livmodertappen ibland (utan att någon av bebisarna har sparkat).
*Jag har börjat äta mer än vanligt de senaste dagarna, och är nästan konstant hungrig. Mer än vanligt innebär, mer än vad jag gör som gravid (vilket alltså redan var mer än vanligt, hehe).
*Bebisarna sover mer än de brukar (vilket är vanligt inför förlossning). Och när de väl är vakna verkar de lite oroliga, inte på ett dåligt sätt utan mer som att de känner på sig att något är på gång.
*Magen sjönk ned för ca tre veckor sedan.
Osv.

Dessutom sker, vad jag har läst mig till, de flesta (m.a.o inte alla) tvillingförlossningar i v.32-36. Enligt läkarnas beräkningar(räknat på storlek på bebisarna i v 18) är vi i v.35+0 och enligt våra egna beräkningar(räknat efter positivt test, senaste mens, ägglossning, grav. symptom och, så klart, "befruktningstillfälle") är vi i v.36+0.
Med andra ord kan det egentligen dra igång när som helst nu, grundat på fakta. Men det kan också bli så att jag går till v.38-39, då de planerat att sätta igång mig om jag inte fött. Vi får se helt enkelt! Dock känner jag mig ganska säker på att ha födit innan dess ( men vad vet jag? :) ).

Nu ska jag göra annat än att sitta här o skriva om saker som händer när de händer!

Hej o hå!

Madde: Vilket datum tippar ni på?

Vilket datum tror ni att våra små underverk kommer ut? Det är ingen tävling eller så, utan vi är bara nyfikna på vad folk tror :)

Inatt sover Julia hos min mamma, sen ska hon sova hos oss en natt till innan hon åker hem till sin pappa igen (om jag inte föder inatt förstås ;) ). Vi gör så för att jag ska kunna ha henne ytterligare en natt (förutom de två jag redan haft henne), jag behöver bara ta igen mig en dag emellan så går det ganska bra. Hon är så lugn o snäll, min lilla flicka. Att det är ansträngande att ha henne just nu beror bara på graviditeten (den lättretade(!) magen), inte överhuvudtaget på henne.. Saknar henne redan!

Nu ska jag o Jonas mysa o se på film. Min goa underbara fästman som snart (kanske inatt? ;) ) ska bli pappa till våra två små flickor, jag älskar honom så!

Hej hopp!

Madde: Äntligen har man kommit igång ordentligt..

...att blogga! Åtminstone de senaste dagarna :)

Dock går denna uppgång förmodligen ned igen när bebisarna kommer och Julia dessutom är hemma som vanligt igen. Jag kan iaf lova att uppdatera oftare än jag har gjort förr, men en gång om dagen(eller mer) är nog att vara lite för optimistisk ;)

Nu sitter jag o Jonas här framför datorn och snaskar godis, inte direkt den Madde som befann sig i denna kropp fram tills för någon vecka sedan (då ett gottemonster tog över)! Men jag har inte dåligt samvete.. Jag brukar inte vara sådan här, så jag skyller helt enkelt på graviditeten *hihi* Dessutom är det inte långt tills den är över, så jag är inte orolig över att detta plötsliga begär ska förändra min kropp på något drastiskt sätt (om ens alls).

Nu ska vi slå över till TV o snaska lite mer! Tack o hej från en gottesugen tjej!

Madde: Julia, lilla busfrö!

När Julia vaknade vid halv åtta idag var man så lagom mör, men det gick snabbt över. Som tur var, hehe. Nu har vi ätit frukost och håller på att leka att vi åker bil. Jag är Roxanne och hon är Johan (Julias farbror och hans tjej), vi åker tydligen bil till en fin restaurang som ligger vid Soyas. Hehe, hon är så söt, lilla (stora) Julia.

Skriver mer sen kanske, nu ska vi leka vidare och sen ska jag greja lite.

Hej!

Madde: Snö igen!

Jag som trodde att snön var på väg bort för att inte komma tillbaka, men nu tycks det som att den fått ett återfall. Synd bara att jag inte kunnat göra allt jag velat nu när det varit en sådan kanonvinter! Visst, jag hann åka pulka, göra snöänglar och ett par snögubbar med Julia (och Jonas). Men bara vid ett tillfälle, och det var samma dag som jag åkte in till förlossningen första gången.

Men men, det kommer nya vintrar. Nästa vinter ska jag definitivt åka pulka med Julia (och småflickorna), och dessutom har jag bestämt mig för att komma iväg och åka snowblades. Längtar redan till nästa vinter! Hoppas bara att det är ordentligt med snö då :)

Nu ska jag slänga mig på kudden, det har varit dags för det ett tag nu.. Nite nite

Jonas: Dags igen!

Det var ju nu bra länge sedan jag skrev några rader här, så det börjar väl bli dags!

I Fredags avslutade jag mitt inlåningskontrakt på 6 månader med Rikstransporter, så efter semester och Pappa-ledighet så ska jag tillbaka till Poståkeriet!
På sätt och vis är det väldigt skönt, då rikstrp var ett dygnet-runtarbete, vare sig man ville det eller inte.. Det man gjorde på dagen, det skulle snurra hela dygnet, så nog fasiken gick man och tänkte på jobbet när man var hemma!
Tyvärr får man ju säga då jobbet ska lämnas bakom sig när man loggar ur telefonen, stänger av datorn och kliver utanför dörren! Så om jag ska vara ärlig så tycker jag att det är skönt att jag bara var inlånad i ett halvår!
Nu kan man enbart tänka på sig själv och familjen, så som det ska vara..
Familjen som snart växer med ett helt pingislag!

Nu under semestern, som sträcker sig fram tills tjejerna kommer ut, ska jag och Madde greja och se till så att flickorna får det så bra som möjligt när de flyttar hem från deras lilla etta med kök (matslang?), för bra, det kan jag lova att de får!

Hejdå.

Madde: Magen!

Magen blir bara större och större!

Detta kort taget i v.34+2 (i förrgår)

Idag ska vi till BM på vårdcentralen, de ska ta de vanliga proverna. Sedan ska jag be henne kolla så att allt ser bra ut med livmoderstappen. Lika bra att kolla upp det nu när jag har chansen, för jag ska inte till spec. mödravården förrän i v.36 och undersöka med UL och VUL.

Jag hoppas för allt i världen att det ser bra ut nu, för jag ska ha hem Julia idag, och det vill jag inte missa för en sekund! Jag saknar henne något så enormt mycket nu när hon inte är hos oss lika mycket som vanligt. Hoppas tiden går snabbt, så att bebisarna snart är ute och Julia kan börja komma till mamma som vanligt!!! Älskar dig, min lilla lilla stora plutt <3

Nu ska jag klä mig osv, så att jag är färdig för BM-besöket senare.

Förresten, kan tillägga en sak.. Personligen tror jag inte att det tar många dagar innan jag föder, högst en vecka. Men det är bara en känsla, så häng inte upp er för mycket på den hehe. Jag kan lika gärna gå så långt att läkarna blir tvugna att sätta igång mig, you never know! ;)

Tack o hej!

Madde: Idag ska vi på kalas!

Idag ska vi fira Rollis, som för några dagar sedan fyllde 40. GRATTIS! Han bjuder på fika och större delen av släkten kommer :)

Jag och Jonas har kollat runt på nätet efter fleeceoveraller i strl 50, men inte i en endaste webshop hittade vi någon! Så igår tog vi sakerna i egna händer och tog oss en tur ut till marieberg (vi tog med mamma också). Vi kollade först på kappahl, men där hade de bara inne overaller från strl 62 (vanligtvis hade de dock inte mindre än 56). Sedan knallade vi iväg till H&M, där de egentligen hade slutat sälja overaller och istället plockat fram shortsen (det är ju sommar "snart" *suck*). Men vi hade tur, för där hängde 4 små fleeceoveraller i strl 50 inne i något bortglömt hörn av affären. Vi grabbade snabbt åt oss två av dem och släppte dem inte förrän vi betalat dem och fått dem nedpackade i en påse. Så nu, äntligen, har de små något varmt och gosigt att ligga i när de kommer ut ur magens värme. Annars hade vi inte kunnat gå ut med dem! Och overallerna, de var så söta att man knappt kunde tro det. Vi kanske kan visa bilder längre fram, när bebisarna ligger i dem. :)

Nu ska vi duscha och göra oss iordning, kalas here we come!

/Madd1sh