För några timmar sedan satte förvärkar igång, men de var inte alls som dem jag hade med Julia (de med Julia var mer som vanliga värkar, fast svaga).
När jag fick sammandragningar förut, strålade en pulserande och pressande smärta från korsryggen och ända upp i nacken. Trycket ovanpå magen var annorlunda än vid en sammandragning, det gjorde ont som om jag höll på att gå sönder(tänk din en apelsin som pressas till juice). Jag blev matt, yr och luften praktiskt taget togs ur mig. Det pulserade i hela kroppen och jag blev nästan lite rädd vid den första, innan jag förstod att det var en förvärk. De höll sig regelbundna och täta under en halvtimme-fyrtio minuter, sedan avtog dem sakta. Nu har jag nästan inga alls, högst en var tjugonde minut. Även styrkan har minskat.
Jag tror att de kommer tillbaka, men inte förrän inatt eller kanske möjligtvis imorgon. Jag är vilket fall fullt övertygad om att det är på G nu. Jag uppdaterar senare om hur det hela utvecklas.
Förresten, jag pratade med specialistmödravården igen, runt lunch, angående vattenavgång. Iom att inget vatten läckt sedan tillfället imorse vill de att jag avvaktar tills på månag om inget mer händer. Vi får se om värkarbetet hinner före! Jag hoppas verkligen att det är allvar nu, då slipper min kropp sättas igång på måndag(senast torsdag).
Nu ska jag lägga upp fötterna lite, de är svullna som få! Hejdå
Det är okej att gråta
1 år sedan
Lycka till det är lite nervöst här.
SvaraRadera