Madde: BLOGGEN ÄR FLYTTAD

Här är den nya adressen:

http://attlevatillsammans.blogg.se/


Praktiskt taget samma blogg, bara lite mindre krångel för er och mig (förhoppningsvis). Och så är sidan på köpet lite finare.

Ni trogna bloggläsare gör bäst i att följa med mig dit!

Jag kommer att ha kvar denna blogg att hänvisa till som arkiv. Och även som en liten säkerhet, om jag eller ni kommer på att den kanske var mer användarvänlig ändå.

Nu säger jag adjö här (snyft) och på återseende på min nya blogg på blogg.se

Skriver adressen igen: http://attlevatillsammans.blogg.se/

Ni missade den inte va?

http://attlevatillsammans.blogg.se/
http://attlevatillsammans.blogg.se/
http://attlevatillsammans.blogg.se/

Heeeejdåååååå *nostalgisk*

Nej, nu måste jag säga adjö.. Tack för mig! Vi ses :)

Madde: Rensa, rensa!

Igår sen eftermiddag/kväll grejade jag, mamma och Krille på hans uteplats. Klippte häckar o gräs, rensade mellan plattorna o i rabatter och så tog vi bort lite skräp. Det blev hur fint som helst! Och tur är väl det eftersom att han ska flytta, då måste allt vara prickfritt.

Jag ska dit idag igen och hjälpa honom att packa/städa. Men inte förrän i eftermiddag såklart. Jag har alla barnen hemma och Jonas slutar vid 16. Skönt det egentligen för då hinner jag umgås med barnen nästan hela dagen innan jag åker till Krille.

Julia har beställt utelek i park, så det ska hon få. För vid 17 blir hon hämtad av Lars, så det är bäst att passa på att riktigt umgås innan hon åker.

Ha det så bra! /Madde

Madde: Dags att börja röra på sig!

Jag känner att det börjar bli dags att röra sig mer nu. Sedan jag slutade amma (jo jag var jätte positiv till amning och försökte in i det sista och jag blev superledsen när det inte fungerade, så det behöver ni amningspoliser inte kommentera!) har jag gått upp 2kg! Visst, det kanske inte låter mycket. Vet inte om det är det heller. Men jag är 160 cm kort, så det syns. Iaf i mina ögon. Och det är jag som är den viktigaste åskådaren, det är jag som ska leva med mig själv. Jag brukar oftast känna mig nöjd när jag ser mig själv i spegeln, men det gör jag inte med extrakilon (heller inte när jag väger för lite, som jag gjorde efter förlossningen).

Det är absolut inte så att jag mår dåligt utav kilona eller att jag tänker banta eller något sådant. Det handlar bara om att jag är realistisk och vet vad som händer om jag fortsätter såhär, då kommer jag istället gå upp mer och det vill jag inte. Jag förstår att jag behöver börja röra mig lite mer och hålla det goda till fredagar eller lördagar (jo har nog blivit lite i veckorna på sistone). Och så får det bli!

Ska ta vagnen på en långpromenad nu, självklart ska flickorna ligga däri ;)

Madde: Dagen

Morgonen började med frukost, i vanlig ordning. När vi var färdiga vaknade småflickorna och ville ha mat de också, men först fick de ett varsitt blöjbyte. När de ätit färdigt satte jag och Julia oss ned vid köksbordet och ritade. Först i målarbok, sedan freestyle. Julia ritade då en teckning till sin pappa (som hon tappade bort på en gång) och jag ritade en till Julia som hette pruttmajja (Julia döpte teckningen till det).

Det var väl egentligen tänkt att vi skulle gå ut redan på förmiddagen, men eftersom att Julia ville rita, och det länge, kände jag lite att vi borde vänta tills den starkaste solen gått över (runt 14, klockan var vid 10.40). Hon bränner sig så lätt, jag med för den delen (ja vi har solskyddskräm på oss!). Då skulle hon hinna äta lunch först också, så hon slipper gå in på en gång igen.

Efter lunchen lekte Julia lite på balkongen (vi har grind och inglasat, så inga olyckor kan inträffa) och jag passade på att diska lite (köksdörren går ut till balkongen, perfekt). Småflickorna låg och kuckilurade på ett mjukt täcke på golvet under tiden.

Vi gick till plaskdammen vid 14.30(?) och stannade till nyligen. Vi var visserligen hemma ett par gånger och kissade och åt lite. Men annars var Julia i badet för det mesta. Ett riktigt blötdjur! Jag stod vid sidan av med vagnen och småflickorna sov så sött. Vid 17 kom Jonas och då vaknade också flickorna till. Pratade med mamma och bestämde med henne att Julia skulle sova där, Julia har pratat om det så mycket på sistonde så det fick bli idag.

Nu ska vi åka, Ciao!

Madde: Madde och Jonas is the shit!

Gamla och nya bilder på mig och Jonas!

4 Augusti 2007, ställer upp på kort hos mormor

14 December 2007, ouf!

14 December 2007, muuu

Julafton 2007

Ser ut som att jag ska strypa honom med tröj-snodden

15 April 2008, ska ut på promenad

26 April 2008, busiga

27 April 2008, matchar

27 April 2008, mysmongon

9 Juni 2008
Förlovning vid falkasjön

December 2008

Min gravidmage(+bröst) och Jonas händer/armar, haha ser så kul ut!

7 Mars 2009, spralliga

Sista månaden med tvillingar i magen

31 Mars, "vi har blivit föräldrar-kyssen"
Flickorna nyförlösta

Madde: Julia, snubbelmajja!

Idag snubblade hon framåtstupa ute på gården, rakt på asfalten Hon sprang och av fallet att dömma, såg det ut som om hon skulle få ordentliga skrubbsår. Men icke! Pytte små och ytliga skrubbsår på knäna, ett lite större men lika ytligt på ena armen. Det kom inte ens blod... Hon är stålflickan, tror jag bestämt!

Hon har förstås ramlat runt här hemma också, men det var inget allvarligt. Lite dunsar ner på rumpan och några "bananskals"-fall. Hon var påväg att ha ned mjölken vid lunch och middag, men jag räddade den varje gång. Man får definitivt ha stenkoll när armarna far över bordet (när hon t. ex. vänder sig om för att se på bebisarna som ligger och kikar på oss).

Vi flickor njöt av vädret idag, det var underbart skönt att vara ute. Jonas har dessvärre spenderat dagen inomhus, på jobbet alltså. Eller ja, han cyklade dit och hem. Men det kan man väl inte kalla: "njuta av vädret"? Jag tror att det mest blev varmt och svettigt. *Ouf* Men han får förhoppningsvis chansen någon dag efter jobbet eller i helgen. Min sötnos!

Nu ska jag snart hänga den tredje tvätten för idag. Sedan ska jag diska lite, innan jag går och sover. Natti natti, i förskott!

Madde: Mamma-hjärtat..

Ja... Jag är mamma till tre, helt underbara, flickor. Det är ett stort ansvar, självklart. Men det är otroligt underbart, varje dag. Glada, ledsna, busiga, ilskna, lyckliga, skrattfriska eller ja, vad som helst. Hur dem än känner sig väller mitt mammahjärta över av känslor. Jag älskar, älskar, älskar mina fina döttrar.

Julia är i en sådan ålder då armar och ben gärna flänger runt lite som de vill. Jag har kommit fram till att det måste ha med att göra att hon växer så fort att kroppen inte riktigt hinner vänja sig innan hon växer ytterligare. Och att hon därför får svårt att beräkna avståndet till närastående glas/tallrikar/prydnad/kameror/you name it.
Hon hoppar och skuttar, snubblar, vänder sig om, råkar ha ned saker med armarna som åker i en vid cirkel, reser sig, springer iväg, halkar, får "ont", glömmer bort det, leker lite, tappar dockan, blir lite irriterad, gör något annat, tappar/snubblar/häver ned osv. Haha och hon kan vara hur lugn som helst när sådant händer. Sötnos!

Det senaste var i eftermiddags. Hon skulle ta av sina byxor och råkade (jag vet inte? Kanske) dra till i dem när de satt nere vid anklarna och hade då omkull sig själv. Hon landade med näsa och panna först, rakt ned i vår hallmatta utav ganska grovt material (till för att hålla kvar grus och sand i hallen). Hon reagerade knappt på smärtan, som måste ha infunnit sig, även om hon brukar ojja sig över saker som förmodligen egentligen inte gör ont. Jag kollade i hennes ansikte, hon var helt röd i pannan och på näsan. Det såg nästan ut som att hon skulle få en bula i pannan, men det visade sig att det röda gick bort och inget mer hände. Däremot fick hon nästan som skrubbsår på pannan (från mattan), uppe vid hårfästet nästan. Det blev som sex mini-små prickar, varav tre försvann inom en timme. Hon har inte brytt sig mer om det sedan. Saken är den att jag var på väg att få hjärtat i halsgropen när hon ramlade (men visade det inte, såklart). Hon har inte ramlat på ett sådant hårt sätt (framför mina ögon) på säkert två år, det var en ordentlig smäll i golvet. Stackarn. Tur att hon inte brydde sig iaf, hehe. Jag=hönsmamma.

Nog tjatat om något som alla i familjen, utom jag, glömde på tre sekunder. Nu ska jag få min skönhetssömn. För jo, visst får jag sova åtta timmar varje natt (eller mer!). Mina underbara, sömniga barn! Tack till er att jag får ladda batterierna nu, så att jag klarar utav att jaga hem er, nätterna igenom, när ni blir tonåringar.

God natt!