Madde: Lugna gatan..

Hej hej! Förvärkarna har sagt tack och adjö för denna gång, vi får se när de kommer åter. Det är lurigt det här, ingenting vet man. Jag känner mig nästan som en förstföderska, allt är så annorlunda mot sist. Då var det raka puckar, man visste precis vad som hände.

Men men, såhär kan det vara. Inget att göra något åt, heller inget att grunna på. De kommer förr eller senare, det är en sak som är säker.

Just nu har "ettan" hicka, det har hon ganska ofta. "Tvåan" har också hicka ibland, men betydligt mer sällan. De börjar dessutom få dåligt med plats där inne. Så fort de vänder eller vrider på sig tar de med sig halva mitt bäcken ;)

Ash, det är över om några dagar! Det har varit en härlig tid, att vara gravid med dessa små (förutom den långa sjukhusvistelsen). Allt har varit måttligt i denna graviditet. Måttligt med illamående, måttligt med hormoner, måttligt med foglossningar osv.

Vi hörs!