Madde och Jonas: Väntan och längtan..

Att vänta är inte det lättaste! Det hade varit enklare (på det sättet) om graviditeten hade fortlöpt utan komplikationer.
Under en "normal" graviditet börjar man inte vänta förrän i v.38-39, vi har väntat sedan v.23. Först väntade vi på att tiden skulle gå, på att de skulle vara kvar i magen så länge som möjligt. Nu när vi är inom "vecko-ramen" för tvillingförlossningar har vi istället börjat vänta på att de ska komma..

Det finns så många tecken på att de är på väg, men som det verkar är det bara förberedelser inför vad som komma skall. Eller är det verkligen dags nu snart, inom de närmsta dagarna? Att inte veta, gör väntan svårare..

Väntan är verkligen outhärdlig, speciellt då vi inte har mycket att göra(Madde är sjukskriven, Jonas har semester). Vi har det svårt att koncentrera oss på verkligheten, då vi mentalt mest förbereder oss för den annalkande förlossningen.

Längtan däremot, den är underbar.. Att fantisera om hur de små kommer att se ut eller vara, det är något stort. Kommer de att vara mest lika mamma eller pappa? Vems ögon kommer de att få? Kommer de att likna storasyster? Många tankar far runt i huvudet och de gör en näst intill yr..

Kommer de snart..?




P.S. Vi vill såklart (vilket vi redan har skrivit flertalet gånger) att de ska vara kvar i magen så länge som möjligt. Det vi skriver är tankar och känslor, vilket ju bloggen är till för :) D.S.