Madde: Min vackra dotter och jag!

Idag har jag och Julia haft en dag mest för oss själva. På morgonen var vi först upp, vi åt frukost och sedan lekte vi lite. Efter en timma eller mer väckte vi Jonas med frukost på sängen och sjöng "Ja må du vakna, ja må du vakna, ja må du vakna ut i hundrade åt. Ja visst ska han vakna, ja visst ska han vakna, ja visst ska han vakna ut i hundrade år. Ett fyrfaldigt vaknande, han vakna hurra hurra hurra hurra! Parapapapapaaaa!". Han tyckte att vi var lite knasiga men han uppskattade frukost på sängen, tillsammans med NA's sportbilaga, väldigt mycket.
Sedan lekte jag och Julia; Hon var mamma, hennes docka var bebis och jag var dagisfröken. Julia lekte att hon lämnade bebisen på dagis, åkte till "sin skola" på trehjulingen(bebisen skulle alltid gråta och ligga i min famn när Julia var i skolan), kom och hämtade bebisen och tröstade den lite, lade den bakpå flaket, "spände fast" den, åkte "hem", "lagade mat och åt", lät dockan sova natten (men hon själv skulle aldrig "sova"). Sedan började allt om och om igen, tills det att hon tröttnade.
Jag blev tvungen att packa lite på förmiddagen också. Julia var med och tittade hela tiden, frågade vad jag gjorde med tidningspapprena och lite annat. Nyfiken som vanligt, men vem är inte det? Jag fyllde tillslut en hel kartong, vilket jag är nöjd med då det jag packade endast var småprylar(och ömtåliga sådana). Efter det att jag var färdig fixade jag iordning Julias lunch, sedan sov hon och jag passade på att duscha av mig(Jonas var hemma så jag tog mig tid att verkligen koppla av och duscha riktigt varmt; även om det torkar ut huden).

Senare på dagen, vet inte riktigt när, tog jag och Julia en promenad i sakta mak. Julia var utrustad med stövlar så att hon kunde hoppa i alla roliga vattenpölar. Vi hade med oss lite pengar så att vi kunde gå in på affären och köpa toapapper och hushållspapper (missade det igår när jag handlade). Efter affärsbesöket fikade Julia lite banan, sittandes på de inköpta rullarna (bänkarna är putsväck i centrum), det var mysigt. Sedan gick vi hemåt i samma takt, Julia utforskade det mesta. På gården tog det tvärstopp: "-Jag vill inte gå in mamma, jag vill vara ute. -Vi behöver gå in, mamma måste laga mat, min mage är hungrig. Är inte din mage hungrig? - Jo, men jag vill vara ute och leka! -Men om båda är hungriga och det är middagsdags behöver vi gå in och laga middag så att vi kan äta och bli mätta." Ungefär så fortsatte det sedan tills vi fick syn på Jonas, han hade precis varit i tvättstugan. Julia sprang emot honom och utdelade en bamsekram. Sedan gick det bra att få med sig henne in genom att hon "jagade" mig fram till porten. Väl inne lekte hon för sig själv medan jag fixade maten.

När magarna vilat sig lite började jag och Julia leka lite igen. Vi blåste upp min stora pilatesboll, röjde undan allt ömtåligt i hennes rum och flyttade möblerna så de stod längst med ena väggen (tur att hennes möbler är små än så länge). Sedan studsade vi den stora bollen fram och tillbaka mellan oss. Både hon och jag skrattade för livet. Men efter tio minuter började vi båda känna att det blev lite enformigt så vi kom på allt möjligt man kunde göra med bollen. Bland annat kom vi på att hon kunde lägga armarna över bollen varvid jag höll i henne (ordentligt!) och rullade bollen pyttelite så att hennes fötter lyfte från marken (hon skulle förstås "hjälpa" mig att göra likadant). Jag lyfte henne och höll i henne så att hon kunde gå på bollen som på cirkus (egentligen bar jag ju henne men det märkte inte hon, fötterna var ju på bollen ;) ). Vi hade alla möjliga akrobatkonster för oss, kul var det!
Jag minns inte riktigt vad vi gjorde efter det men så småningom blev det kväll och läggdags för Julia. Jag läste saga för henne "Den fula ankungen" omdöpt av mig till "Den konstiga ankungen", sedan sade vi god natt. När jag kom ut i vardagsrummet satte jag igång med ett pilatespass, bollen och allt var ju redan framme. Det var inte så jobbigt som jag väntat mig, men värre blir det väl när man sedan byter nivå.
Jag har under kvällen även pratat i telefon med min mamma, i en timme ungefär. Vi talade om allt möjligt, det som virvlade runt i tankegångarna just då. Vi har alltid något att prata om, hur mycket vi än pratar. Och vi pratar mycket vill jag påstå! Var och varannan dag, ibland flera gånger om dagen. Vi ses rätt ofta också, ändå får vi inte nog. Tur är väl det, vi kommer ju aldrig ifrån varandra ;)

Nu känner jag, att om denna dagen varit en hink med vatten skulle jag ,med detta inlägg, ha tömt hela hinken in i sista droppen. Ha det bra!

Kram Madde