Madde: Någon som känner igen sig?

Jag har så många projekt på gång, på en och samma gång..!

När jag var gravid tänke jag börja med scrapbooking på allvar, tidigare hade jag bara gjort små saker hit och dit. Så jag köpte ett fint album med svarta sidor, hur många mönstrade pappren som helst, en uppsättning mönstersaxar, snören, klistermärken, pennor och jag vet inte vad. Tanken var att jag skulle sätta in fotografier på Julia från att hon var bebis tills, ja så långt som albumet räckte.
Sedan kom jag på att jag ville beställa hem nya fotografier först. Och det ska jag ha gjort sedan dess. Jag har fotomapparna öppna nu, för att jag ska kunna välja några bilder då och då (när jag känner att jag har tid (läs: orkar)). Nyligen köpte jag fler klistermärken, hur fina som helst. Och de var nog just dem som gjorde att jag har börjat kolla igenom fotomapparna, äntligen! Nu kan jag inte mer än vänta och se hur lång tid jag tar på mig innan scrapbookandet blir av! :)

Förra veckan kom jag på hur jag skulle skapa min dotters nya kök (det som jag har planerat för ett bra tag nu). Jag skulle helt enkelt bygga det i hennes bokhylla, hur fräsigt som helst! Jag skyndade in i rummet och började på en gång, för att det inte skulle bli vilandes, som alla andra projekt. Jag gjorde hålet till "diskhon" och lade i den, klippte ur plattor, ställde dit hennes diskställ, klippte isär en disksvamp i två (ser ut som äkta disksvampar för barn!), klippte isär en diskhandduk i två, hängde in en gästhandduk, klippte ut en disktrasa i miniatyr, lade in hennes porslin och lite annat smått och gott(jo jag hade ju allt hemma sedan innan, då jag bara väntat på att hela köksidén skulle få rötter). Saken är den att klockan blev mycket, då projektet startades på kvällen. Sedan gick det några dagar, Julia kom hem.. Jonas städade undan stöket efter mitt byggande. Det ser bra ut, och Julia tycker att det är kul. MEN... Köket är INTE färdigt! Plattorna är inte fastklistrade, något draperi under "diskbänken/spisen" finns inte röken av, diskhandduken är inte sydd i kanterna, jag har inte köpt någon stång och S-krokar och såklart inte satt upp dem ännu då jag inte har dem i min ägo osv osv.
Projektet blev alltså vilande, fast jag lovade mig själv att det inte skulle bli det. Men det är bara att gå vidare! Mitt nya löfte till mig själv är; att det ska vara färdigt senast nästa gång Julia kommer. Hon får leka med det som det är tills hon åker till sin pappa, jag vill inte stöka runt på hennes rum när hon är hemma.

Häromdagen fick jag en idé! Jo, att jag skulle göra två dinglisar, helt själv. Jag såg bilden i huvudet, av hur jag ville att de skulle se ut, tog därefter fram allt filttyg(sådant man pysslar med) och började klippa ut blommor på direkten. Även fast vi satt vid köksbordet och åt frukost... Sedan låg de där, orörda.
Ensamma och osydda ligger de där än idag, men de får faktiskt vänta. Jag ska ändå bara ha dem till att byta ut dinglisarna i flickornas babysitters. Inget nödvändigt alls, mest bara kul. För mig iaf, för flickorna gör det nog detsamma. *hehe*

Just det! Sedan var det de där projektet som kallas folkhögskolan. Men det är inte mitt fel att det just nu, ligger vilandes. Läraren är lite vimsig framåt skolavslutningstider, så mina uppgifter blir inte riktigt skickade till mig. Men det är ingen fara med det, hehe. Jag har hela mammaledigheten på mig att göra klart två futtiga kapitel i historia, några studiebesök o arbeten i religion och ett par prov i Matematik C. Detta skulle ha blivit färdigt till jullovet, åtminstonde det mesta. Iom sjukhusvistelser och sjukskrivning under graviditeten, lades det på is ett tag. Men nu så! Är det dags igen. Om jag bara kan få mina uppgifter..!

Sedan var det mormors lada, som jag började måla förra sommaren! Om mitt samvete ska bli rent bör jag måla klart ladan denna sommar...
Jo det var så, att jag hört att deras lada skulle målas om. Och att jag då helt frivilligt sagt att jag gärna ville göra jobbet. Det fick jag, dels för att de är så snälla (de vet att jag gillar att måla) och dels för att de slapp göra det själva. MEN tji fick dem, ladan är målad nertill, men inte upptill. SNYGGT! Tacka vet jag folk som gör färdigt vad de påbörjat, inte tycks jag vara en utav dem...

Jag går från en sak till en annan, hela tiden. Jag har minst tio bollar i luften, var dag. Även mindre projekt än dessa, så som att ta hand om hemmet, familjen och vänner. Jag grejar och grejar hela tiden. Tankarna går från en sak till en annan. När jag gör något, planerar jag vad jag ska göra därefter.
Jag är inte stressad. Jag mår bara så bra när jag gör allt på en och samma gång. Men det kan bli jobbigt för andra, när de inte håller samma takt. En del sätter sig ner och vilar emellanåt, jag är inte en utav dem. Jag bara snurrar och snurrar, hela dagen lång. Kollapsar sedan i sängen, senare än jag borde. Helt utmattad, somnar gott.. Skönt!

Någon som känner igen sig?!

Jag är som jag är, skönt är väl det!