Madde: Surrande..

Precis när jag satt här och funderade över en vettig rubrik, hörde jag fläkten i datorn surra till. Med andra ord blev rubriken inte särskilt vettig, men jag slapp iaf fundera mer..

Jag vek nyss in den rena tvätten och sorterade den smutsiga. När jag har skrivit färdigt här (och ätit frukost) ska jag se till att slänga in en maskin i tvätten.

Jag lade märke till en sak, som kan te sig tämligen ointressant för er; Julia har otroligt mycket kläder, ändå tycker jag att det känns som att utbudet är betydligt mindre än verkligheten när man väl ska klä henne. Varför? Är det hon som begränsar utbudet? Eller jag? Eller är det helt enkelt aldeles för lätt att gå i gamla mönster, ta fram det allra finaste när man ska bort och bottenskrapet när man ska leka ordentligt? Allt därimellan ligger kanske helt enkelt i lådan och bara väntar på att få bli använt..? Kanske är det just så, att man har sina favoriter. Sådana som man använder om och om igen tills de är så slitna att man måste köpa nya favoriter?

Jag har också mycket kläder, men jag använder knappt hälften. Trots att jag rensade enormt i samband med förlossningen. Ash.. Det där med kläder... Man vill alltid ha nya, man känner sig nog aldrig riktigt mätt. "Men, en sån där har jag inte hemma!" Nehe? Men jag har ju så mycket annat.. Som sagt: Ash.... Typiskt att det finns så mycket fint som är billigt, det gör det inte lättare. Det är väl tur att jag har fönstershopat mer än vad jag har köpt sedan de små kom. Jag får vara mätt ett tag nu :)

Nu ska jag äta frukost. Ett mer vettigt inlägg kanske kommer senare idag :)